HEDONISTEN i pocket!

hedonisten-omslag-316x210-cmyk-klar4rrrHEDONISTEN är den första boken i en trilogi. Böckerna handlar om tre sorters seriemördare. Hedonisten, Visionären och Missionären och först ut blir Hedonisten. Det är några spännande och ruskiga kriminalhistorier där vi får följa mördarna tätt in på bara skinnet. Fallen utspelar sig över hela Sverige. Kriminalkommissarie Per Karlsson är huvudpersonen i alla tre böckerna och är den som leder Rikspolisens egen seriemordgrupp RKMS. I första boken stöter vi på en typ av seriemördare som lider total brist på empati och inlevelse i allt levande. En Hedonist. Utåt sett är de helt normala i sitt beteende, men i sin ensamhet blir de det monster som alla kvinnor fruktar. Hur många kvinnor hinner dö innan RKMS gruppen finner mördaren. Vi får även följa hur en ny polisorganisation byggs upp i Stockholm. Hur olika regioner och nya generationens poliser börjar samarbeta för att få fram effektivare resultat. Ett nervkittlande och raffinerat slut kommer få läsaren att vilja läsa hela boken i ett sträck. För att sedan längta efter uppföljarna VISIONÄREN och slutligen MISSIONÄREN. VISIONÄREN är redan klar (100%) och kommer att ges ut i vår/sommar 2017. Bok 3, MISSIONÄREN är klar (20%) innan Julen 2017. Så Michael kommer alltså skriva 3 böcker på 18 månader.

LÄS KAPITEL 1 UR BOKEN

hedo
Huvudrollsinnehavarna 2016.
Kriminalkommissarie Per Karlsson, 52 år
Kriminalinspektör Sven Asp, 59 år
Polisassistent Ewa Sidenhjelm 24 år
Rättstekniker/patolog Hans Kretin, 64 år
Rättstekniker/patolog Astrid Strid, 39 år
Rättstekniker/IT-forensiker Jörgen Lilja, 32 år,
Polisinspektör Carina Forsgren, 42 år
Polisinspektör Fredrik Karlén, 36 år                

Det här är Michaels debutdeckare inom kriminalgenren. Dessförinnan har Michael hunnit skriva ett flertal längre noveller.
Han är 53 år, född i Karlstad men bosatt i Halmstad sedan 16 år. Har varit verksam inom it-branschen, och då som konsult under 20 år. Under 2015 sadlade han om. Det var mitt i arbetslösheten som Michael så smått började att skriva på Hedonisten. Skrivandet startade i september 2015. I oktober tog skrivandet rejäl fart och den 15 december var debutbokens manus färdigskrivet. Böckerna bygger på en idé som Michael har gått och spånat på i flera år. Nu vill han prova och se hur långt en författarkarriär kan bära. Som alla författare som skriver sin första bok, vill Michael gärna få lite feedback när du har läst den klar. Mejla gärna vad du tyckte om boken!

 

SMAKPROV PÅ KAPITEL 1

Fredag kväll den 12 juni. Nybakade polisen Ewa Sidenhjelm hade precis stängt sin ytterdörr till sin stora tvåa på Södermalm, när hon hörde hur parketten knakade till inne i vardagsrummet. Jaha, är Patrik redan hemma, tänkte hon. Patrik som var hennes sambo sedan ett halvår tillbaka och som just nu befann sig på en tjänsteresa i USA, och skulle därför inte komma hem förrän om två dagar. Direkt i hallen förnam hon en doft av ett rakvatten som hon inte riktigt kände igen. Det var något som inte riktigt stämde, och dessutom var alla lampor släckta. Beslutsamt klev hon tillbaka ut i gången och började låsa, då dörren plötsligt for upp och träffade henne rakt i ansiktet. Det krasade till när näsbenet förmodligen gick av och smärtan blev omedelbar. Ewa reagerade instinktivt som hon hade lärt sig på polis- högskolan. Hon tog ett distinkt steg bakåt och parerade det hårda slaget som hade närmat sig hennes högra tinning. Ett avlångt metallföremål blänkte till i skenet av ett blinkande lysrör, när ännu ett kraftigt slag kom. Hon ignorerade smärtan från slaget som hade träffat hennes högra underarm, vilken nu var helt obrukbar. Sedan kände hon vinddraget från ytterligare en slagserie från förövaren, vilka missade precis med en hårsmån. Med misstänkt knäckt näsa och bruten arm stod hon med ryggen mot sin grannes dörr. Samtidigt som blodet droppade kraftigt från Ewas näsa, kände hon hur grannens dörr var på väg att öppnas bakom henne.
– ”Ring 112, kalla på polis” skrek Ewa.

Snabbt stängdes dörren och Ewa hörde hur grannen låste. Samtidigt attackerades hon på nytt av förövaren och först nu såg hon att han hade en svart rånarluva på sig. Genom luvan kunde hon se ett par mörkbruna ögon som stirrade rakt in i hennes jadegröna ögon. Plötsligt stannade han till mitt i utfallet och började skratta.

– ”Ja du Ewa, då möts vi igen”
– ”Vem fan är du, vad gör du i min lägenhet?” skrek Ewa?”
– ”Hm, förstår du inte det?”, sade den maskerade med dov röst.

Fem sekunder hann gå, och på den sjätte tog Ewa två snabba steg framåt och satte in en kraftfull axeltackling med sin friska sida. Den obalanserade maskerade mannen som nyss hånfullt hade proklamerat sitt hot, hann bara med att stöna fram en svordom, när hela hans kroppstyngd slog emot trapphusets ledstång. Han snubblade till på det övre trappsteget och föll handlöst baklänges nedför trapporna. Till slut landade han tungt på rygg, samtidigt som hans tre kilos tunga huvud slog i det nedersta trappstegets kant. Ljudet som uppstod när den översta delen av skallen knäcktes, lät som när en kokosnöt föll ned i marken från toppen av en kokospalm. Nu låg han helt orörlig och det tjocka mörkröda blodet rann sakta nedför trappstegen. Små fontäner pumpade ut det sista där masken nyss hade suttit. Hjärnsubstans i små klumpar rann ut ur det nykläckta kraniet. Efter två minuter skälvde plötsligt mannen till och hela kroppshyddan rullade ner på plattformen mellan de båda våningsplanen. Ewa såg att spasmerna helt hade upphört. Den sista gnistan av liv hade flytt kroppen, som numera bara var ett tomt skal. Allt hade gått väldigt snabbt och nu stod hon där med halvöppen mun och skakiga ben. Hennes puls var ännu skyhög men andningen hade lugnat ner sig betydligt. Först efter några minuter började adrenalinpåslaget att avta, och efter ytterligare ett par, kände hon plötsligt av de skador som hon hade ådragit sig i det brutala överfallet. Ewa tittade ner på sin nyligen inköpta sommarklänning från Filippa K, vilken nu var helt nedblodad och förstörd. Utanför hörde hon hur sirenerna närmade sig. Grannarna hade ringt polisen. Bra, tänkte hon. Grannen Anna, 85 år som hade följt hela dramat genom sitt titthål, kom ut från sin lägenhet.

– ”Kära lilla barn, som du ser ut”, sade hon förtvivlat.

michael@michaelsviden.se

logotyp_originalet_cmyk